some people say it's just a game

det började när hösten gjorde intrång, när oktoberhimlen färgades mörk och novembers gator kantades av löv. När lamporna slocknade och jag gick vilse i mörkret. Kände för lite, tänkte för mycket. Flydde från tryggheten och spendarade tiden och tankarna i ett rum på landet. Flydde från rummet och blev fäst vid kollektivtrafiken. Tappade allt, det enda som existerade var han, det stora rummet och västtrafik. Allt annat försvann.

Det är en blåsig dag i Maj och trots att den dystra höststämningen har bytts ut mot blommor och fågelsång så har sympomen hittat hit igen. Fast den här gången är det datorn och lokalen som har blivit mitt allt. Buss 200 är ute ur bilden, påminner alldeles för mycket om honom. Han som var allt. Nu är han utbytt mot HAN, som är allt. Men det går bättre nu, jag är förberedd.
Mitt hjärta är ditt att förstöra älskling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0