Jag lät min röda cykel glida runt hörnet samtidigt som jag fick syn på Honom. Han stod där och såg lagom förvirrad ut, hälsade artigt och kastade några snabba blickar på mig. Allt va som innan, innan han tog över platsen i mitt hjärta där bara den jag tycker mest om får va. Sen började det, han tog på mig, kollade på mig, log mot mig, skämtade med mig, flörtade med mig. Ja, givetvis flörtade jag tillbaka för det förväntas av mig, oskyldigt, diskret. En del närhet och en massa leénden. Hans panna mot min panna, solens strålar reflekterandes i hans ögon. Bara en liten puss ifrån tillräcklighet. Men nej, hjärnan säger "kan ju inte låta honom få mig så lätt" och då motstår jag frestelsen att trycka mina läppar mot hans. Dock så tycker jag om honom så så mycket, men jag är rädd. Rädd för att falla. Rädd för att han inte kommer ta emot mig. Måste lita på honom, till 110 %, så som jag aldrig litat på någon annan förut. Om det här ska funka...