I can't find my way out

Känner för mycket, känner för lite, känner inte alls.
Den här veckan har bara varit så jobbig, ska bli så himla skönt med helg imorn. Fyfan alltså. Jag går runt och mår dåligt över plugg, över hopplösheten, över mitt nya hatobjekt hoppkuddelandet (min nya tjockismage), över min lathet, över min pengabrist, över allt. Söker tröst hos Tommy och klänger på Sebbe titt som tätt. Den pojken är bara för gosig. Jag behöver en tommykram nu på momangen. Sebbes duger så länge, men Tommys är bättre. I helgen är det plugg som gäller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0