Mitt höstlov började på allra bästa sätt - med lan i Axvall med mina favorit killar. Jag tog alltså med min skoldatorn, några kuddar, en filt och lite nödvändig proviant och bosatte mig i en gympasal. Tillbringade timme efter timme på en hård stol och sov på golvet brevid min älskling. Spårade på en tjockmatta med Oscar efter för mycket energidryck och för lite sömn. Hade det verkligen hur bra som helst, så himla bra är dem. Sen på söndag kväll kom Han hem till mig och vi mös framför tv 4 hela kvällen. Älskar honom så himla mycket, han är verkligen den bästa jag vet.

Det är ju inte direkt nån hemlighet att jag har svårt att lita på folk men jag har insett en sak, som jag faktiskt nästan tror på själv. Tommy har svårt att uttrycka sina känslor och han säger aldrig saker han inte menar. Så när han säger att han älskar mig, då gör han verkligen det. Visst tvivlar jag på honom ibland men det är ju faktiskt jag som är problemet. Jag borde lita på honom för han skulle aldrig medvetet såra mig. Jag betyder för mycket för det. Vi har ju faktiskt varit ihop i två månader snart(om två dagar) och vi kommer allt närmare varandra och jag älskar honom, trots alla hans brister. Dock tvivlar jag på om jag är bra för honom, men han är iaf bra mig. Är så lycklig med honom.