Jag tänkte spola tillbaka lite, till för ett år sedan. Jag skulle precis sluta nian, vandrade mellan förtvivlan och lycka. Kände mig jättestor som äntligen skulle börja gymnasiet. Jag var ett blygt benrangel med ett fint leende. Du skulle precis sluta åttan. Du var en tjock pojke med de finaste ögonen och en macho fasad. Vem trodde då att det skulle bli du och jag? Vem trodde att du och jag skulle hålla ihop i mer än två veckor? Vem kunde anat att du ett år senare skulle betyda allt för mig? Att du skulle va den som förstår mig och som jag litar på till 100 %.

 Ärligt talat så trodde jag inte på det själv, jag vet ens om du gjorde det men det borde du ha gjort.  Du hade redan funnits där så länge för mig, i över ett halvår hade du varit mitt största mentala stöd och den som betydde mest för mig. Det va ingen självklarhet att vi skulle ta det ”till nästa steg” men jag är så glad att vi gjorde det. Jag är så glad för att du den 17 augusti blev min pojkvän. Till en början så ville jag bara ha dig för mig själv men nu så vill jag visa hela världen vilken underbar pojkvän jag har, för hur fin är du inte? Folk undrar hur i hela helvetet du har fått nån som jag men i mina ögon är det inte konstigt (det är insidan som räknas). Du är inte snygg (förlåt) och du har inte heller den sexigaste kroppen men i mina ögon är du fin ändå. För du är verkligen fin, dina underbara ögon, dina smilgropar, ditt leende och dina läppar. DU ÄR FIN. Dina bus, dina skämt, din tendens till att alltid skoja med mig och sedan äga ut mig. Ditt skratt, åh jag älskar ditt skratt. Jag älskar att jag inte behöver bry mig det minsta om hur jag ser ut för jag vet att du skulle älska mig även om jag nopprade bort ögonbrynen och odlade mustasch. Att jag inte behöver tänka på hur mycket godis jag äter för du kommer alltid äta mer och  aldrig tycka att jag är glupsk eller tjock (mer än på skoj). Jag älskar hur du pussar mig på pannan och säger att jag är fin. Jag älskar när du säger att du tycker om mig, för det kan man verkligen inte höra för mycket. Jag älskar hela dig. Jag älskar oss. Du och jag tillsammans, som en. Tofibooi föralltid. För jag älskar dig så jävla mycket Tommy, så mycket att jag skulle gå under utan dig. 

Det spelar ingen roll att han är yngre än vad jag är. Att han är en gamer. Att han inte ser speciellt bra ut. Att han är tjock. Att han inte förstår mig. Jag bryr mig inte för trots allt detta så är han den bästa som finns. Blir bara mer och mer kär i honom för varje sekund som går och han är verkligen den absolut bästa som finns. Min fina.Trots att vi spelar dataspel när vi umgås, att han alltid ska pilla när vi ser på film och att jag bossar över honom så är vårt förhållande helt peeeeeerfekt! Finns inte nått som jag vill ändra på. I natt väckte han mig för att han mådde dåligt. Det syntes på honom direkt och jag tog hand om honom, samtidigt som han upprepade gånger sa att jag var hur gullig som helst. Höll om honom och gav honom vatten när han bad om det. Kollade sen på honom när han somnat och han är så himla fin. Lämnade honom i sängen och smög ut för att äta frukost. Ensam i köket på tredje våningen slevade jag i mig en skål med yoghurt innan jag kramade om honom en sista gång för att sen läma honom för att övningsköra med pappi. Han är mitt allt, mitt liv. Vore inget utan honom. Älskar dig mest av allt gubben! Hoppas innerligt att vi får bästa året tillsammans du och jag! Föralltid vi.

Nu var julen över och efter besök hos mormor både i förrgår och i går så landade jag äntligen hemma hos min älskade pojkvän där han hade köpt choklad till mig, såååå himla söt! Sov hos honom i natt och hade världens mysdag då vi bara låg i sängen och myste och njöt av att ha varandra. Han är verkligen den bästa som finns, finaste pojkvännen! Finns verkligen inte ord för hur mycket jag älskar honom! 

Inatt sover jag själv och imorn blir det götet med bästa Amanda, så himla taggad!!!! :D

godnatt, liver äger typ ;)

Har lite svårt för att låta hjärnan vila just i kväll och sluta ögonen för att hälsa på i drömmarnas land en sväng. Istället så låter jag The lonely forest hålla mig sällskap samtidigt som jag ligger här och tänker på hur mycket bättre det vore om min pojkvän låg här brevid mig just nu. Hur mycket jag saknar hans hand i min och tryggheten som det för med sig. Kan till och med sakna när han nafsar i mitt öra, och då är det riktigt illa. Kom hem nu, tack!

Annars så tänker jag väl på vad jag skulle gjort utan Oscar, Lovisa, Amanda och Nadia. Tycker om dem en hel del faktiskt. Sen går jag runt och är rädd för att va gravid, har nog aldrig velat ha mens mer än nu. Men sex är ju skönt. På riktigt. Aja, nu ska lilla söta oskuldfulla fia sova och möta morgondagen men ett leende, jag ska ju träffa både Tommy och Oscar. Bästa killarna som finns, lätt. 

Mitt höstlov började på allra bästa sätt - med lan i Axvall med mina favorit killar. Jag tog alltså med min skoldatorn, några kuddar, en filt och lite nödvändig proviant och bosatte mig i en gympasal. Tillbringade timme efter timme på en hård stol och sov på golvet brevid min älskling. Spårade på en tjockmatta med Oscar efter för mycket energidryck och för lite sömn. Hade det verkligen hur bra som helst, så himla bra är dem. Sen på söndag kväll kom Han hem till mig och vi mös framför tv 4 hela kvällen. Älskar honom så himla mycket, han är verkligen den bästa jag vet.

Det är ju inte direkt nån hemlighet att jag har svårt att lita på folk men jag har insett en sak, som jag faktiskt nästan tror på själv. Tommy har svårt att uttrycka sina känslor och han säger aldrig saker han inte menar. Så när han säger att han älskar mig, då gör han verkligen det. Visst tvivlar jag på honom ibland men det är ju faktiskt jag som är problemet. Jag borde lita på honom för han skulle aldrig medvetet såra mig. Jag betyder för mycket för det. Vi har ju faktiskt varit ihop i två månader snart(om två dagar) och vi kommer allt närmare varandra och jag älskar honom, trots alla hans brister. Dock tvivlar jag på om jag är bra för honom, men han är iaf bra mig. Är så lycklig med honom.

Jag är seriöst rädd för mina egna känslor. Jag är våldsamt och hopplöst förälskad i den bästa killen jag vet. Det gör ont att sakna honom så som jag gör, att inte se hans namn inne på skype gör att jag känner mig ensam. När han håller om mig och får mig att le trots att jag är grinig är nog bland det bästa som finns. Dock slår inget pannpussarna. Han betyder verkligen allt. Finns ingen annan. Jag är så sårbar och så jävla rädd för att han bara har mig för att slicka fitta. Jag har redan haft ett sånt förhållande och vill inte ha det igen. Är verkligen askär i honom. Han kan krossa mig så lätt, så jävla lätt dessutom. Men jag tror inte han tänker det, eller det kanske bara är önsketänkande...
Älskade du!

åh, jag är så sjukt high on life och allt är så grymt. Älskar klassen och mitt gäng är så jävla bäst, kapten röd var jättegrymt. Sjukt bra stämning och vi dansade loss och skrek en massa. Det var grymt. Tror dock Oscar gillar mig lite för mycket, eller om han bara är allmänt flörtig, men jag har ju pojkvän. Så bra är han, min bebis. Albin är också jävligt skön, kompis. Ikväll är det matis med Lina, kanske Lisa och hennes kille och sen lite tommy tror jag. Kommer bli så bra. Love life.